Ni som inte tror på sköpen eller andar, ska få höra att dom finns!

Första gången jag varit nära ett spöke (vad jag minns) men i allafall det var när jag och josse
var hemma hos henne. vi lekte med några dockor kom inte ihåg vad vi lekte med.
men när vi satt där, så öppnades helt plötsligt fönstret, och dörren öppnades också.
vi sprang ner till ett litet rum i full panik. vi stängde in oss där. vi hämtade våra skor och hoppade ut genom fönstret
och sprang hem till mig. 
 

en annan historia....

jag var i stallet. jag var där med mamma, emma, ragge, tuva och agnes.
jag gick in till lilla stallet där våra shetlandsponnysar är.
jag skulle hämta skottkärran och grepen.
då jag såg en man, en man med en mössa som alfred har i emil i lönneberga filmen, ängsle byxor och en röd shorta. sen när jag blinka var han helt plötsligt borta.

en annan historia.....

jag och elin var i ett torp.. ett gammalt torp. det var i sommras.
vi var uppe på övervåningen i ett rum som vi i förra sommaren hade städat och gjort fint.
då vi hörde steg i trappan. vi vart jätte rädda och sprang genast ut ur huset.

en annan historia.....

jag, Elin och Josse träffades och gick till det gamla torpet. vi var där en stund och josse
skrämde mig. men sen vart helt plötsligt alla rädda. vi trängde in oss iett hörn och skrek så högt att
 mamma hörde oss ända till stallet, och vi var ju inne i huset också.
det känndes som att hela rummet snurrade. det kändes som att dom ville mig något.

vet att det låter jätte konstigt men om ni inte tror på mig så kan ni fråga
josse och Elin ;)

/Alvaa